johannailondon

Ja, ni kanske redan nu fattar hur jag kanner nu sahar i efterhand med konserten... besvikelse.

Jag tog mig en promenix till Royal Albert Hall. Skon 40 mins promenad, plus att jag byggde upp forvantningar allt mer och mer sa nar jag val var framme var de pa topp! Nastan bubblade over. Direkt marker jag, ojda, har hanger inte  direkt de coola kidsen. Var val mest man med olkaggar med sina fruar som hade stallt sig i kon till entren, men jag gick gladeligen in i smeten. Tankte att det inte skulle spela nagon roll ifall publiken var aldre an vad man var van med. Det borde ju inte spela nagon roll, bara alla diggar musiken. Eller?

Tankte forst kolla en fotoutstallning som jag hade last om. Den skulle vara oppen under konsertdagarna sa jag tankte slinka in innan, men efter att den forvirrandesurtanten som jag fragade om fotogrejen, var sa himlans jobbig och fattade inte vad jag menade sa gav jag upp. Tankte, ah, han spelar ju om 30 min, jag gar val och satter mig pa min plats och kollar in laget. Nar hon kollade in var min plats var flinade hon till "Langst upp, langst bort" sa hon och flinade till igen Jaha ja... det var alltsa samsta platsen. Mina hojdradslekanslor vaknade till och jag borjade ma illa, fy vad hogt upp jag satt. Men efter ett tag blev jag van vid det, och tillslut var det nastan kul. Tur att jag satt dar ett tag innan, annars hade jag nog inte pallat att lyssna till forbanden.

Jag hade inte riktigt fattat om det skulle vara forband eller inte, men det var det. Och JAVLAR vad bra de var! Nu forsoker jag hitta vad det hette, eftersom jag missade det totalt. Maste hitta.

EFter nagon timme sa slacks ljusen ned igen, och jag trodde, jaha, kanske annat forband nu, men nej! Den lilla ljusa lintotten kom antligen ut! Men... vad har han pa sig? Yogabyxor, svartvita, blanka, typ jazzskor(tanker jag ialf) och marin bla ylletroja. What? Snalla, du kunde val iallafall tittat dig i spegeln nar du kom ut. Haret kan jag leva med, det ar val okej att ha halvt om hockeyfrilla, halvt mohawk, men han hade ju ascool stil forut. kan inte han inte bara fortsatta med det? Det ar ju hur snyggt som helst. Tydligen var bekvamlighet viktigare an styling.

Man kande att alla tog en djup andetag nar lamporna slacktes, men det var som om folk pustad ut det pa en gang. Det var ingen magi, inga hoga skrik eller hoppande manniskor. Det kom senare, men det var lit val segt i borjan.

Och Weller sjalv, han maste ha vart bakis eller ngt for det var som om han ville ha det overstokat sa fort som mojligt sa han kunde ga hem och badda ned sig. Han njot inte, han gav inte allt han hade, och okej, han har gjort det dar TUSEN ganger, och tycker sakert inte att det ar nagot speciellt. Hemmaplan, samma manniskor, han vet vad som komma skall, men kunde han inte ha tankt pa lilla mig? Kunde han inte ha tankt pa nykomlingarna i truppen, de som hade verkligen vantat och langtat, kunde han inte ha spelet for oss?

Men allt som allt var det anda okej. Han hade grymma toppar, och tillslut stod folk verkligen och dansade som galningar. Tror det var manga som aterupplevde sina ungdomsar dar ett tag.

Trodde ocksa att det skulle vara jobbigt att ga ensam, men nej, det var helt tvartom. Inte for att jag ogillar att ga med nagon, det ar alltid det ultimata, men denna gang sa kunde jag koncentrera mig mer pa musiken och kanna av den mer. nar man gar med nagon annan star man ju halvt och pratar hela tiden och det blir svarare att svepas in i det som hander pa scenen. Det var en kul upplevelse, hur knasigt det an later, men det var inte sa farligt som jag hade trott helt enkelt.

Aj, jag ar lite besviken pa dig Weller, sa nu har jag  bestamt att det inte blir nagot mer snack om honom i bloggen. Han far lagga sig pa hyllan och vila ett tag. Lar han behova.

Har ar en bra blogg om ni vill lasa om honomhttp://paulwellernews.blogspot.com/