Vi hade iallafall tur med bulan

Gud ja. Okej. Nu tar vi dagen fran borjan.

Igar var jag hemma kl 1. Bussarna har suger, ibland. Stod med Strummer(min skinnjacka) och fros. Pucko! Det har kommit in iskalla vindar fran Sibirien over London och da tanker Johanna "Jamen Strummer maste ut och ga lite, och idag blir det toppen mmmm". Sa dumt. Strummer kommer inte fa komma ur garderoben forrens det ar riktigt fint varvader. Han far stanna dar inne, punkt slut.

Iallafall! Jag vaknade imorse, halvt sliten men anda okej. Lekte med Jaime, gjorde det gamla vanliga, alltsa laste bok, la puzzel(stavas det sa???) och sant segt som vi alltid gor pa morgonen. Sedan, mot skolan. Alan pratade med sin bedovande rost och Johanna somnade nastan in i Esmas(turkisk tjej i min klass som  har blivit min "jag maste dela bok med dig, forlat"kompis) bok. Nej men helt okej lektion, bara det att vi gjorde varenda liten uppgift i boken. Det blir lite segt for huvudet.


Gick hem. Fortfarande kallt men hade Uffe(min pals. Tack for namnet Carro! Det ar sa bast! Det ar Uffe. Inget annat) med sa klarade mig fint.

William har varit trott hela dagen, inte sjuk, bara helt slut, sa han fick ga hem efter att ha varit i skolan i en halvtimme. Stackarn. Sag ut som ett spoke och har bara legat i soffan och gnytt hela dagen.

Jag och Jamie var tappra och tog oss till parken. Det gick fin fint. Vi matade ankorna i dammen, vara bastisar Lina och Lola kom forbi, och vi hade det trevligt. Efter ett tag orkade inte James scoota mer pa scootern sa han stod pa den medan jag holl honom i hans luva och pushade pa. Det gick bra, tills vi kom fram till ett overgansstalle och bade jag och James tappar kontrollen over scootern. Jamie faller handlost mot marken, med ansiktet forst!!! SMACK! Ah nej, dar rok nasan. Dar rok hans chans att bli nagot, hela ansiktet maste vara trasigt. Jag tar upp en tyst Jaime, och sedan kommer det, AAAAAAAAAAA! Skriket. Ni vet, nar barn gor sig illa ar de tysta i kanske fem sekunder, och gor konstiga miner, sen kommer det hemska skriket. Det maste ha gjort ont! Vilken bula! Bla, rod, lila, allt pa samma gang. Stackarn!

Sa vi sprang hem och Joanna satte is pa det. James skrek mer men det sag sa mycket battre ut efter ett tag. J sa att det hade hant i lordags med och nu maste vi nog satta hjalm pa den lilla stackarns huvud. Ser ju ut som om han haller pa att skaffa horn. Jammiiie!! Du ar galen, precis som jag. Vi ar som ett gammal par. Har spelat in riktigt roliga filmer med honom! Kanske ska ga och kopa en sladd och visa er... Ah! Vi far se!

 

IKVALL BLIR DET TACOS!:D Sista tacokvallen hemma hos Lina och Johanna dock. Nasta torsdag kommer jag grata. Lange. Och mycket...


Kommentarer
Postat av: Susanna

haha, jaså är jaime och hälsar på?

idil gjorde precis samma misstag häromdan. hihi



puss!

2010-02-09 @ 21:37:03
Postat av: Ida

Men lille han <3 den där ödesdigra tystnaden, den är nästan värst alltså... miss you!

2010-02-09 @ 23:11:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0