johannailondon

Nu blir det typ tredje inlagget for idag men det hoppas jag inte stor er pa nagot satt. Efter min rast i eftermiddags var planen att vi ska dra oss ut mot parken, jag och kidsen, medan Jo skulle hinna aka och handla infor helgen. Sa blev det inte. James fick mental breakdown och vagrade hanga med. Vi forsokte, men skriksfesten holl pa ett bra tag, sa vi gav upp. Jag och William hade en sjukt bra dag i sandladan dar en italienska borjade spontanprata med mig. Svensken i mig blev helt paff och visste inte vad hon skulle gora, men dar satt vi sandladan och smapratade.

Hemat och William fick ett okej utbrott. Ett okej utbrott ar val ungefar nar barnen inte vill ga hem och tjafsar, ibland grater lite tillbaka. Det skulle bli varre. Val hemma har Jo inte akt och handlat eftersom hon var radd och James skulle kissa ned sig i affaren(han vagrade att ga pa toa) sa hon gav forslaget om att jag kund ge de supper, fa tio pund och hon kunde dra till the shop. Ja visst, sa jag. En minut efter hon har lamnat huset borjar nasta skrikfest. Jag far inte upp ladan dar alla tagbanegrejer ligger och William borjar skrika och ha sig. Jag orkar inte bry mig utan sager at honom att grata inne i lekrummet sa jag kan gora middag. Shit vad han skrek, men han stannade iallafall inne i rummet medan jag James lekte runt med sopborsten.

Sen leker de tillsammans tills James borjar grata. Vet inte vad som hande, men jag borjar ana alderskris. Tva ar liksom, det ar dags att inse saker, fa saker att ga ihop och fatta egna beslut. Hard tid. Sen borjar William igen och bada sitter bredvid varandra och skriker sa himlens anglar blir tarogda. Jag skrattade mest, fanns inte sa mycket mer att gora.

Sen var det annu mer grat och skrik, men jag klarade mig tills Nick kom och tog over hela partajet. Pju! Tur att man ar rutinerad. Klart att det ar jobbigt att de haller pa men forr i tiden blev man nastan radd nar de holl pa sig. Lite halvpanik, man visste inte vad man skulle gora. Men nu ar jag saker pa saken och forsoker bara halla mig lugn tills de har skrikit fardigt. Grejen ar bara att jag inte ser det har beteendet lika mycket hemma som har. Har skriker barnen och har sig OFTA, hemma tycker jag anda inte barn haller pa sig.

Och en annan grej jag har markt, sa fort barnen pratar med sina foraldrar sa lyssnar ALLTID foraldrar pa de. Aldrig att de ignorerar eller sager "Du, nu far du faktiskt vanta medan jag pratar med min van har" utan de fragar "Ja, vad vill du? Vad ar felet? Vad hander nu?", utan att saga till barnen att vanta. Knasigt varre sager jag.

Hata detta vulkanutbrott. Det har forstort hela min glada helg! Jaja, jag haller tummorna och hoppas pa det basta.