johannailondon

Idag skulle Philip ha blivit 9 ar. Darfor det ar sorgens dag. Vad gammal han hade varit. Han var helt gra runt nosen den sista tiden. Jag saknar honom fortfarande. Han var liksom alltid dar, vad som an hande. Och sen bara poff sa forsvann han.

Det enda jag angrar, det enda som kunde ha varit battre den dagen var att vi inte hade stressat sa mycket och att jag hade stannat en liten stund till for att se vart han tog vagen, gud vilken hemsk mening, sjalva grejen ar helt absurd, men anda. Nu hade det varit ratt skont att veta.

Men tanken pa Bobbo ar inte bara sorglig. Bobbo har gjort knappa grejer, som tex hoppat ned i var stor holada, tur att jag horde honom annars hade han suttit dar hela dagen. Han rymde fran landet en gang, tack gud att mamam sag honom annars hade Bobbo levt med hararna och ravarna i skogen. Pjuu. Eller nar han ibland kunde hoppa upp i sangen hos mig pa landet och vacka mig genom att satta sig pa magen. Osv, osv. Han var bast! Och nu har han det bra dar han ar. Han kanske gommer sig i Hyde Park nagonstans och kaka notter med ekorrarna. Vem vet!

Jag har iallafall dragit pa mig en forkylning, tack sa mycket William. Har sjukt ont i halsen och trott. Hoppas att det blir battre. Familjen Birchall aker ivag i helgen sa jag ska bo ensam. Skont som tusan! Ska forsoka traffa folk runtom har och se vad som hander. Yippi yey!

Nasta fredag ar det Scandinavian Party vid Piccadilly Circus. Vip-baren ar endast till for oss fran norr. Mohahaha!

Vila i frid Bobbo. Jag glommer dig aldrig!