Saker jag inte saknar...
Idag nar jag gick hem fran skolan(det ar nog under den tiden varje dag som jag kommer pa vad jag ska skriva i min blogg, och som jag alltid glommer) sa tankte jag, gud, jag saknar verkligen inte Bromma. Ja, det ar jattefint dar, tryggt(oftast) och bra men jag har nog aldrig riktigt passat in i den miljon dar. Jag har mott underbara manniskor dar som jag inte vet vad jag skulle gora utan, helt seriost, och saklart, allt har inte varit daligt, men jag kom bara pa att Bromma ar inte riktigt mitt place to be. Det ar ingen hatkansla, det ar liksom inte riktigt min miljo.
Jag har aldrig riktigt slagit mig till ro dar men jag har verkligen forsokt. Det ar harligt att vandra runt och ha nara till vattnet. Jag alskar min lagenhet. Det ar varldens vackraste utsikt och stalle(forutom Faro da). Det haller jag med alla om! Men jag vet inte. Det ar bara nagot som kanns knasigt nar jag ar dar. Som om jag egentligen borde vara nagon annanstans. Typ, London!!!
Det andra jag inte saknar ar att prata svenska. Jag blir sa mycket mer sjalvsaker nar jag pratar engelska. Det ar ju inte mitt modersmal. Svenska kanns sa naket. Har ar det bara att babbla pa, spelar ingen roll ifall man sager en hel knas mening. Det ju meningen att man ska lara sig och jag ar inte harifran. Da kanns det battre att prata.
Det ar harligt att komma hemifran och komma pa saker om sig sjalv, bada bra och daliga saker. Man utvarderar ens liv, hur det har varit hittils, pa ett helt annat satt med helt andra ogon. Alla borde gora detta efter studenten. Kommer saga detta manga ganger att ni tillslut kommer att vilja strypa mig men det masta papekas om och om igen!
Idag ska jag ge mig sjalv tillatelse att ata godis. Det ar ju anda onsdag!
