johannailondon

Bye bye London Town, Hej hej Stockholm!

Hur overkligt det an later sa ar detta slutet pa min Londonresa. Saker och ting har gatt upp och ned, allt och lite till har hant, och vilket galet aventyr det har varit. Gud vad mycket jag har lart mig, om mig sjalv och om andra manniskor, fran overallt i varlden. Jag maste ut pa europaresa snart. Jag och Eva hade farval igar och jag lovade att komma till Tjeckien nar hon ar dar igen. Herregud, nu kanner man folk lite har och var, bara ta vaskan och dra snart.

Jag ar sa javla glad att jag tog steget och gjorde detta, helt pa egen, by myself, utan nagon annan. Man blir starkare, modigare och pa nagot satt sa hittar man sig sjalv. Och herregud, alla utekvallar, allt galet folk, alla spelningar, skratt, och alla galna minnen jag kommer ta med mig harifran. Det ar otroligt. Det gar inte att ta in.

Men nu ar jag SA redo att aka hem. Jag vill hem, till min sang, till min mami, papi, sis och bara mysa! Kunna ata utan att folk tittar pa en, kunna kanna mig en del av en familj, inte bara nagon som bor dar och jobbar. Allt som allt har det varit bast, men aldrig att jag skulle stanna ett ar till. Jag saknar er alla underbara manniskor dar ute alldeles for mycket for att kunna stanna ett ar till. Jag ar klar. Och fy vad bra det kanns.

VI SES SNART! Och tack for alla kommentarer har pa bloggen, tack for att ni har last och foljt min resa. Nu slutar den har i London, och kanske, eventuellt, fortsatter nagonannanstans i ute varlden. Vem vet...


Jag avslutar bloggen med denna fina lat om denna underbara stad. Panic On The Streets Of London by The Smiths.

http://www.youtube.com/watch?v=9AlH2oYedfk


Jag ar kar i London, men det ar Stockholm jag alskar!

Det betyder tva dagar kvar. Ingen verkar riktigt bry sig om att jag aker. Det liksom rullar pa. Ibland kanns det faktiskt som om jag betyder absolut ingenting i denna familj. Det har som sagt alltid varit konstigt, samtidigt sa atmosfaren har gatt upp och ned. Man blir van. Lar sig hantera det. Det kanns inte helt okej, men nar man tanker pa vilka underbara manniskor som man har traffat har sa gor det inte sa mycket. Det bra vager upp det daliga.

Snart ska jag till charity shop och slanga in alla mina(och Linas)klader. Har slangt lite grejer, typ underklader och strumpbyxor, som helt enkelt inte gor nagot att de skrotas.

Idag blir det sista supper med Angela och kidsen. Hon ska fa massa av mig har jag tankt, Toni and Guy prylar, bocker, huvudmassagepinne, och annat skoj som jag inte behover. Hoppas hon vill ha det annars slangs det ocksa.

Ha det fint! Imorgon blir det sista inlagget. Eller kanske hinner pa onsdag ocksa men det ar nog knappt. Laskigt. Dags att summera...

Jag har ingen att vara med idag. Buuhuu. Men jag gick och shoppade det sista, det allra sista blir imorgon, och vantar pa kvallen. Jag har fragat mina classmates om de vill ut med ikvall, gjorde ett event pa Facebook och allt men jag kanner pa mig att ingen har uppmarksammat det... Esma och Federica kommer men annars vet jag inte. Haha! Ah, det gor inget. Jag orkar anda inte gora nagot. Kanns bra att bara sitta pa pub sista kvallen ute.

Jag ska nog borja packa... ingen har stadat mitt rum. Sa ska nog packa och stada helt enkelt. Stoj. Skoj. Kul.

Puss pa er!

Det var kaos nere i koket nyss. Jo forsokte fa ut James vad han ville ha till lunch men han vara bara helt okontakbar och sa olika saker hela tiden. Tillslut fick han en smorgas, men den gick ner i sopptunnan ratt snabbt da han vagra ata den. Sen drar han ut Nicks nytvattade skjortor over hela golvet och det gjorde inte saken battre.

Nagot kanns inte ratt har ibland. Det ar nagot som bara... inte borde vara som det ar. Vet inte hur jag ska forklara men jag har lart mig att sta ut med atmosfaren i huset. Ibland skrattar vi ihjal oss, ibland blir det sahar, krystat, som det blir i alla familjer. Sa egentligen inte konstigt. Men anda... jag ar trott pa det.

Tagga till ikvall helt enkelt!!!!

Basta laten just nu. Gorillaz - On Melancholy Hill. http://www.youtube.com/watch?v=-QBwtHzdSFM

De sma liven, de sma ackliga pesthundarna som graver upp folks tradgardar, springer runt med rabies och skabb, valter ut sopptunnor over hela gatan, kommer emot en ibland med sma snabba steg och man ser aldrig en skymt av att de ska stanna, har alltid forundrat mig enda sen jag kom hit. I borjan tankte jag, ah, ravar! Mitt i stan! Nej men vad mys! De som ar sa skygga men fina. AjajAJ, jag hade sa fel. I borjan blev man lite skraj nar man sag de, oftast nar de ar morkt sa kryper de fram, men nu ar jag rent av livradd sa fort jag ens borjar tanka pa de.

For en manad sen sa blev tva tvillingar, 9 manader gamla, attackerade och bitna av en rav som hade kommit in genom koksdorren, hittat vagen upp till trappan, tagit forsta dorren den hittat och da hoppat pa bebisarna. Som tur var foraldrana vakna och horde de, och som tur var sa klarade de sig, med en skadad arm och ett oga som var halvt upprivet, men den historien ger mig kalla karar. Tank, mitt i natten, om en RAV kommer in genom dorren och tror att din bebis ar ett byte som den latt kan dra med sig ut och rent utav ha som middag. Nej usch. Nu vill jag sova med stanga fonster och dorrar men det gar inte, blir bastu da. Sen har Joanna lovat att ravarna kan INTE klattra upp till mitt loft, inte ens en manniska kan. Pju. Kanns battre. Kan dock inte hjalpa att dromma om de javlarna, hur de biter tag i mig och river upp halva min arm...

Jag diggar svenska ravar. Som bor pa landet. Som ar radd for en. Och som bara ar vackra att titta pa da.

Idag tvattar jag for sista gangen. Har bestamt mig for att borja packa pa sondag da jag har shoppat klart och staderskan har stadat mitt rum. Kommer kannas riktigt konstigt att packa ned allt, men sa skont. Jag ar klar har. Det kanns verkligen sa. Och skont det!


Imorgon ar det helg! JAA! Idag har jag inte tagit ett steg utanfor huset. Kanns som om jag har husarest. Jaja, jag ska pumpa ut det sista av London denna helg, och no mercy pa det kan jag ju saga. Lar inte ha tid att skriva nagot har sa vi hors senare!

Ciao! Och se upp for raven!